EM i förklaringsmodeller
Och där blåser domaren av matchen. Sverige har oavgjort mot Spanien. En känsla av lagom breder ut sig i mig där jag sitter i TV-soffan. Varken superbra eller katastrof. Jag är på väg att stänga av TV:n när telefonen plingar till. Det är min gamle kompis som är en inbiten fotbollsfantast. ”Hade bara Zlatan varit med…”. Jag ler och ser framför mig hur morgondagens tidningar kommer vara fyllda med långa förklaringsmodeller. Och journalister kommer att trigga spelarnas förklaringar med den enkla lilla frågan ”varför”?
Om man betraktar spektaklet inom idrottens förklaringar är det förbaskat roligt:
Ukraina förlorade mot Spanien i VM 2006 med 4-0. Efteråt fick försvararen Vladislav Vashchuk chansen att förklara: ”På grund gav grodorna som kväkte så fick vi knappt någon sömn alls i natt”
Dieter Baumann, Tyskland, friidrott, som 1999 påstod att någon annan hade preparerat hans tandkräm med steroider och så att han varje gång han borstade tänderna fyllde på med de förbjudna ämnena.
Dennis Mitchell, USA, friidrott, som 1998 förklarade sitt positiva dopingresultat med att han hade haft sex med sin fru fyra gånger natten innan provet togs och hällt i sig fem öl efteråt. Det var därför hans testosteronhalt var förhöjd.
De finns överallt i vardagen: Förklaringarna. Kollegan som kommer för sent till mötet och hasplar ur sig en detaljerad beskrivning om bilköer. Varvid alla hummar och gärna spär på med sina egna erfarenheter. VD:n som skyller på dollarkurs när företaget svajar. Varvid ledningsgruppen är förstående till hur svårt det är. Kompisen som inte får det där jobbet för att intervjufrågorna var felriktade. Du lägger huvudet på sned och håller med: ”Nej, det var inte ditt fel”
Och det är just där det blir allvarligt. När personen väljer att ta den bekväma vägen att inte ta ansvaret själv utan med ett automatiserat beteende säga ”Det var inte mitt fel”. Ivrigt påhejad av omgivningen. Att som omgivning bekräfta offret och dess externa hinder är bekvämare än att ta ansvar för en eventuell konflikt som uppstår om omgivningen skulle utmana det egna ansvaret hos individen. Dessutom ganska skönt för då behöver jag ju som omgivning inte ta något eget ansvar.
Men. Leder bortförklaringarna framåt? Hjälper förklaringen om bilköer kollegan? Hjälper VD:s förklaringar om oljepriser företaget? Hjälper kompisens förklaringar om fel frågor honom att få nästa jobb? Självklart inte.
Nej, sluta att jama med. Sluta med ”varför”. Fråga istället personen vad som behövs göra annorlunda nästa gång. Då lägger vi ansvaret där det hör hemma. Då och först då kan vi arbeta mot en förbättring.
En alternativ väg kan ju också vara att vi gör som i fotbollen. Ha EM i förklaringsmodeller bara vart 4:e år med tuffa kval där emellan.