Jag har inte backspegel för jag ska inte åt det hållet!

Jag är bakom ratten på väg hem genom ett mörkt, blåsigt och regnande-på-tvären Malmö efter ännu en intensiv vecka.

Hamnar så klart denna fredag i en bilkö. Ja – du läste rätt: en bilkö i Malmö. Till saken hör att just bilköer och mitt tålamod absolut inte är en bra kombination. Särskilt inte en fredag.

Saken blir heller inte bättre när jag ser ett pucko i bilen bakom mig som ligger på en mobiltelefons avstånd från mig. Jag rättar till backspegeln för att försöka få en skymt av vem puckot är. Tyvärr är det för mörkt. Väntar till nästa gatubelysning så skall jag nog få syn på vem det är som kör som ett jäkla höns.

Nästa gatubelysning närmar sig sakta och jag har full koll i backspegeln. Då plötsligt smäller det till, blir tvärstopp och säkerhetsbältet stramar till. Jag inser på en hundradels sekund att det är jag som är puckot och har hållit en mobiltelefons avstånd. Jag ser genom framrutan att jag har smällt in i bilen framför mig.

Satan också.

Hur kör du egentligen din organisation?

Nu har det gått några veckor. Och jag har nyss varit på kundmöte. Det slår mig hur många chefer kör sina organisationer? Jag förväntar mig inte att någon någonsin kommer säga till mig att ”vi är på väg bakåt” utan självfallet är alla på väg framåt.

Men hur gör man egentligen och hur mycket är framåt?

En högst ovetenskaplig undersökning, bedömd av mig själv, visar på något häpnadsväckande: 9 av 10 svenska chefer använder backspegeln för att köra sin organisation!

Vi sätter mål genom att snegla i backspegeln

I tider med budget och målarbete ser jag samma mönster år efter år – man gör som man alltid har gjort och litar på det. Man kollar backspegeln för att se hur det gick 2014, 2013, 2012, ja vi tar kanske med även 2011 för vara riktigt säker. Baserat på detta sätter man mål för 2015.

Kunden jag träffade bekräftade detta genom att säga – ”Sett till våra senaste år så är en tillväxt på 5 % rimlig 2015 eftersom vi trots allt växt med i genomsnitt 4,5 % de senaste tre åren. Når vi detta blir styrelsen nöjd”. Min kompis Einstein uttryckte det som ”vansinne är att göra samma sak i morgon som idag och förvänta sig ett annorlunda resultat” och jag förstår ju varför chefen jag pratade med får de resultat han får.

Tänk om vi gjorde annorlunda?

Tänk om jag hade kört min bil med hjälp av framrutan istället för att fokusera på puckot bakom.

Tänk om fler organisationer skulle använda den stora fina framrutan. Då skulle man se vilka möjligheter och vilken potential man har. Och utifrån detta bestämma vilka mål och resultat som egentligen är möjliga. Fördelen är att det vi har framför oss kan vi verkligen påverka.

Vem vågar utnyttja sin fulla potential?

Men hur många vågar utmana sig själva, sin ledningsgrupp och sin organisation kring att definiera ”vad är vår verkliga potential?”. Vad skulle hända om vi fick full potential? Tänk om chefen jag pratade med skulle titta framåt och se att 8 % faktiskt är möjligt och vad skulle styrelsen då säga om han nådde 8 % eller kanske ”bara” 6,5 %?

Ja. Vi ska ha respekt för historien och vi kan lära oss från den. Men låt inte historien styra framtiden. Den kan vi skapa själva. Men tyvärr vill många vara home safe och verkligen veta att de kommer att leverera de mål de satt upp till sin styrelse eller närmaste chef. Då slipper de stå med dumstruten och skämmas för att de inte nådde målet. Detta bottnar i att hur gärna man än säger det, så har man inte en organisation som tillåter och kan hantera misslyckanden.

Man vågar heller inte gå utanför komfortzonen och göra saker nytt och annorlunda utan gör istället det man alltid har gjort, det funkar ju trots allt och 5 % är ganska okej.

Backspegeln funkar bara i en riktning

Jag har tyvärr försökt och kan absolut inte rekommendera någon att köra sin bil med hjälp av backspegeln. Självfallet kör jag bilen framåt med hjälp av framrutan hädanefter och det finns ju dessutom en logisk förklaring till varför framrutan är minst 100 gånger större än backspegeln.

Jag skall dela med mig av några enkla steg för hur man använder framrutan för att skapa ett skifte och en framåtlutad organisation som bygger sitt resultat på framtida potential snarare än dåtida prestationer:

• Etablera möjligheter i din organisation – Sätt upp och värva till en vision, vad är egentligen möjligt i vår organisation om vi får full potential?
• Fastställ mål med mätbarhet – Säkerställ att målen är SMART:a så de verkligen går att följa upp. Ett mål är exakt vad som ska finnas på plats i världen vid vilken tidpunkt.
• Värva andra och kommunicera målen – Få andra i organisationen att se samma möjligheter som du ser och låt dem göra ett ställningstagande för detta.
• Handling – Vad ska vi göra mer, nytt och annorlunda? Definition på vansinne är att fortsätta att göra som man alltid gjort förut och ändå förvänta sig ett annorlunda utfall.
• Hantera oväntat utfall. Motgångar, misslyckanden eller bakslag tas lätt som intäkt på att man inte ska fortsätta. Det krävs handling för att hantera och utnyttja dessa.
• Fullfölj, arbeta uthålligt och oresonligt. Brist på uthållighet är ett vanligt skäl till varför man ej presterar mer än vad man gör. Man väljer en tillräckligt godtagbar förklaring före resultat.

Hoppas du och din organisation gjort rätt val och verkligen är på väg åt rätt håll. För mig är valet enkelt – ”jag har inte backspegel för jag ska inte åt det hållet” och puckot bakom får vara puckot bakom!