Varför finns det ribbstolar i gymnastiksalen?

Jag stod för några år sedan och titta på mina barns basketträning. De var väl i 10 årsåldern och hela laget var tämligen spattiga. I vattenpausen ökade intensiteten ytterligare och kidsen for runt överallt som valenselektroner. Tränaren ropade till slut:

”Vi klättrar inte i ribbstolarna!”

Vad ska man med en ribbstol till om man inte får klättra i den? Eller så här: Varför finns det överhuvudtaget ribbstolar?

Tanken kan ju synas absurd. ”Jamen, det har vi ju alltid haft?”, ”det är en självklarhet!”, ”det behövs ju eftersom det är en gymnastiksal!”

Vänta nu ett tag. Känner vi inte igen det här?

Våra företag är fulla av dessa självklarheter och ingen kan ge ett vettigt svar på varför det ser ut som det gör. Kommer ett svar så var det relevant för ett antal år sedan. Vi ser dem när vi är nyanställda men med rädsla för att göra bort oss låter vi det hela passera.

Efter ett tag är det så självklart att vi inte längre ser det. De fåtal som ifrågasätter möts vanligen av en viss irritation.

Och vilka vill vi ha omkring oss? Läs dagens platsannonser så får du se.

Man ser inte: ”Vi söker en rebell som kan och vill ifrågasätta hur och vad vi gör idag. Oerfarenhet från vår bransch är meriterande. Dokumenterat ifrågasättande och genererande av nya djärva idéer krävs”.

Så tänk ett varv till.

Vem har kommit med ett skavande påstående på ditt företag den senaste tiden? Vad är det som sitter på dina väggar? Ribbstolar?